 |
|
|
 |
|
Dixie Queen
Korad SBCh LP1, 2, 3,Elit. SLCh, NLCh, FinLCh, NordLCh, SUCh, FinUCh, DkUCh, NordUCh, INTUCh.
F: 960319
D: 070903
HD UA/ AD 1
Reg nr.S47845/96
Dixie föddes på Kennel Gildewangens. Se länk: http://www.gildewangen.com/
Dixie och jag deltog i SM i lydnad 2002. I Elit Sph hade vi som bäst 611p. En hund som hängde med på allt och gav max. Dessutom en bästa vän ,trogen följeslagare och utmärkt vakthund utan sjukdommar. En dag möts vi igen.
Jag saknar min Dixie varje dag...
Tinghofs Pascal
"Skipper"
F.870627
Ögon UA
HD UA
Reg nr.S49283/87
|
TINGHOFS PASCAL "SKIPPER"
Skipper fick diskbråck och jag avlivade honom 1994 därav.
|
1984 Bodde och jobbade jag hos en Dobermanuppfödare i Tyskland. Jag köpte en hane av dem, men han saknade tänderna P1 samt p2 och med den dyra karantenen valde jag att sälja honom.
Valet föll på Kennel Tinghofs som hade Tyska linjer. Tyvärr valde jag igen helt fel hund. På valpträffarna bråkade, stångades och lekte alla andra valpar men inte Skipper...han ville bara lukta på blommorna. Han korades med +59 tror jag. Det var en stor kille på 72.5 cm, men med dålig aptit hela livet så såg han ofta lite gänglig och tunn ut. Inga andra djur gillade någonsin Skipper. Jag tillbringade 3 dagar i ve på bondgård och där försökte korna, hästarna och fåren jaga, bita och sparka honom. Men de älskade Dizzie och hon fick gärna slicka mjölkiga mular. Konstigt ?
Vi gick några kurser på Tyresö igen och jag provade att tävla i Lydnadsklass 1 ca 10g utan ett första pris. Som bäst 159.5 p. Gick även en Spårkurs men det gick inte att få honom att spåra.
|
Snickabos Dizzie
HD UA
F.800309
Reg nr.S21604/80
Dizzie föddes på kennel Snickabos. Se länk: http://www.snickarbos.se/
|
SNICKABOS DIZZIE "DIZZIE"
Dizzie avlivades på Bagarmossen
den 26 September 92, på grund av akut livmodersinflamation.
|
Dizzie var en efterlängta dröm som jag följde från första veckan. Hon föddes hos Yvonne på kennel Snickabos. Valet av kennel kom sig av att dom blev rekomenderade av SKK och bodde nära mig. Jag kunde få mycket stöd och råd och under hela Dizzies liv behöll dom kontakten. Fick jul och födelsekort och på hundarnas 11 års dag var vi 6 st som kom på träff.
Mitt mål var utställning och kurser i Lydnad på Tyresö Bk.
På AFS:utställning 1980 kom hon på 33:e plats av 46 st och på bilden till höger kan Ni se varför.
Detta var inte en "första hund". Prata om stridshund. Många Poliser och Hundskolan ville köpa henne men det var det inte tal om.
Jag korade Dizzie och vi deltog i några kurser på TBK, men hon ville bara slåss med alla andra hundar och jag skämdes över hennes uppträdande. Då alla var rädda för henne fick jag alltd stå utanför gruppen och som ung flicka vad det väldigt sårande. Fick inte korekta råd på hur vi skulle träna och om jag ska vara ärlig tror jag inte hon skulle ha kunnats tränats så väldigt myckt. Livet för Dizzie var mat, mat och slåss. Det spelade inte någon roll om det var valpar, hanar eller tikar. Alla skulle tryckas ner.
Som 10 åring opererades hon för bröstcanser. Dagen efter operationen fick jag lyfta ut henne för att kissas. Hon hade strut runt halsen och orkade knappt gå. När jag vänder ryggen till far hon iväg 80 meter ner på vägen och försöker spöa en schäfer. Med kragen på kom hon inte åt hunden och jag fick tag i henne. Då ser hon super pigg och glad ut, kissar och går in och sover med viftande svans.
|
HS Eriba
F.920521
Korad 225p
Reg nr.S48285/92
|
HS ERIBA "RIBA"
1 sept 1995 körde jag ner Riba till Ängelholm och det var på denna väg Caska kom in i mitt liv.
|
Riba köptes av statens hundskola 1994 som familjehund med peronligt skydd. Jag ville tävla och träna även med henne. Märkte dock ganska snart att några skyddsegenskaper hade hon inte...tvärtom hon flydde gärna. Detta blev upptrappningen till ett långt bråk mellan mig och statens hundskola. Jag hade betalat stora pengar för en fin familjehund.
Jag korade henne 225p och gick spår samt lydnadskurser på Tyresö samt privat. Det va en liten 56 cm tik på 29 kg.
Då hundskolan ansåg att jag hadde fel i att hon inte besatt några "skyddsegenskaper" anmälde vi oss till en kurs i Solefteå som hette "Skyddsdressyr och figurantutbildning". Jag ville visa dem att hon var helt anlagslös. Detta var helt uppenbart för hela kursen samt några instruktörer då inte 5 dagars utbildning ledde till något. Jag ville ha del av pengarna återbetald då jag ansåg mig lurad, men fick avslag. Vände mig då till Stockholmspolisen i Ågesta som testade henne och även dem ansåg hunden endast vara lämpad som familjehund. De ringde HS samt skrev ut ett intyg men inget hjälpte.
Som tur för mig så var det några killar med på skyddskursen som kom från Skånska flygflottiljen i Ängelholm. De erbjöd sig att köpa Riba om jag kunde träna upp henne i spåret så att hon gick igenom deras tester.
|
|
Brantastigs Fuffens
"Casca"
F.19870613
HD UA
Reg nr. S42507/87
|
BRANTASTIGS FUFFENS "CASKA"
Jag hade förmånen att få dela 2 år med denna hane och tänker fortfarande ofta på honom.
Caska somnade lungt in 1996 på sin favorit filt med lilla Dixie brevid sig.
|
När jag lämnade Riba i Ängelholm på F10 så gick vi runt och kollade på de andra hundarna. Jag fick veta att Caska skulle tas bort för han va nu 8 år och ganska stökig. Han hade bitit flera hundskötare. Vi tog ut honom ur buren och jag tog fram en pinne och började leka lite med honom. Det tändes ett litet ljus i hans mörkbruna ögon av bus och glädje och han skutta runt på stela ben och lekte. Det var nog första gången på länge han lekte. Vad kan jag säga... jag föll pladask. Har alltid fallit för krångliga varelser och detta var kärlek. Jag fick ta med mig Caska hem och fick 2 veckors "provtid". På F10 slog de vad om att jag skulle åka ner med honom inom 1 vecka och de blev väldigt förvånade när jag ringde efter 3 dagar och sa att jag behåller honom.
Från första stund funkade det väldigt bra, men han var speciell och hade sina egenheter. Ryckte man honom i kopplet morrade han väldigt långt ner i magen och lyssnade man inte så högg han. Detta var inget problem för mig då jag bara höjde rösten så lydde han men glömde jag det och ryckte...aj.
Om jag kände mig otrygg med Riba var det tvärt emot med Caska. Han spände blicken i alla och ve dem som inte läste hans signaler. Som förare var mjag alltid tvungen att vara lite extra vaken när vi var ute. Han var altid lös och kom själv utan signal och gick fot när bilar eller folk närmade sig. Han älskade hela min familj och rörde aldrig en fena mot någon av oss.
|
Dixie & Caska saknar jag enormt. Nu leker dom sida vid sida tills jag kommer över bron.
|
|
|
|
|
|
|
|
Plätt lätt att göra en egen hemsida. Klicka här-
|
|
|
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|